Rick Tocchets tid i Vancouver är förbi

Under veckan som varit har det spekulerats i media att det finns risk för att Tocchet inte skulle skriva på ett nytt kontrakt inför nästa säsong. Journalisten Elliot Friedman nämnde det i ett inlägg på X och det har även lyfts fram från andra håll att det ska ha funnits skiljaktigheter gällande tillgång till träningsanläggning samt löneanspråk. Förmodligen är det mer än så som ligger bakom beslutet. Vision för laget samt hur länge nyckelspelare kan tänkas bli kvar känns som möjliga faktorer som gör att Vancouver sitter utan tränare i dagsläget.

Detta är förstås inte alls bra för Canucks. Vare sig man gillar Tocchets coachning eller ej så skapar det stor ovisshet kring framtiden och vilken riktning laget tar. Jag tänker främst på kapten Quinn Hughes som uttryckt stort stöd för Tocchet och verkar utåt sett trivts bra med honom som tränare. Man ska inte glömma att Tocchet är en av de mer framgångsrika tränarna för Canucks under de senare åren, han vann till och med Jack Adams Award förra säsongen. Den senaste säsongens misslyckande kan knappast lastas på honom. Snarare ska han och hans stab ha beröm för sitt tålamod med en dysfunktionell trupp där ledande spelare inte kan samarbeta. Det var till och med något som de fick beröm för under säsongens avslutande presskonferens av Patrik Allvin och Jim Rutherford. 

Ett tungt slag för organisationen

I skrivande stund (29/4) har Rutherford uttalat sig på en presskonferens och menar att deras känsla var att Tocchet skulle återvända. Till deras stora förvåning blev de meddelade under dagen att Tocchet inte var intresserad av att fortsätta. Han vill återvända till östra delen av USA på grund av personliga skäl, det är givetvis något man får respektera men skulle gissa på att det inte tar lång tid innan han dyker upp bakom bänken i Philadelphia. Jag hoppas att Rick Tocchet ger någon form av intervju och ger sitt perspektiv på saken och kan ge ett avslut till supportrarna. Han har varit en väldigt uppskattad tränare och bidragit till en av de bättre säsongerna på ett decennium för Canucks del så jag gissar att många med mig är intresserade av att veta vad som ligger bakom hans avsked.

Nu är detta rätt färska nyheter men det är omöjligt att inte rikta blickarna mot den sportsliga ledningen i Vancouver, framförallt Allvin och Rutherford. Samtidigt är det svårt att lasta dem fullt ut då detta verkar ha kommit som en blixt från klar himmel, i alla fall om ska tro på Rutherfords uttalande på nattens presskonferens. Han var rätt tydlig med att detta är ett tungt slag för honom och att det innebär att han misslyckats i sitt uppdrag att bygga ett så bra och stabilt lag som möjligt. Ärligt och rakt i en svår stund och det ska han ha en eloge för, Allvin var desstuom inte tillgänglig så han skötte allt på egen hand. Nu återstår det att se om det kan hitta rätt i nästa rekrytering, det finns höga förhoppningar på det här lagnygget och nästa tränare måste kunna få igång spelare som Elias Pettersson om de ska ha en chans på framgång inom en snar framtid. 

Vem tar över? 

En annan fråga som förmodligen pyr bland fans är vem som tar över skutan nu? Såklart svårt att spekulera kring så här kort efter besked men skulle inte bli helt förvånad om den nyss sparkade Mike Sullivan från Pittsburgh Penguins är högt upp på listan. Det känns nästan lite parodiskt om Allvin och Rutherford skulle vara så lättlästa, samtidigt är han en coach med ett tungt CV och många framgångsrika år med Pittsburgh. De senaste säsongerna har de däremot inte sett ljust ut för Sullivan och hans mannar, om det är han som ska bära skulden för det eller organisationen och dess lagbygge går att debattera. Hursomhelst känns det inte som ett särskilt piggt val för Vancouvers räkning. Dessutom ryktas även New York Rangers vara på jakt efter hans tjänster och ska man vara lite ödmjuk så tilltalar kanske det projektet mer än Vancouvers för tillfället.

Ett mer troligt alternativ för Allvin och gänget är att blicka mot farmarlaget Abbotsford Canucks och tränare Manny Malhotra som gjort ett fint jobb under sin första säsong som huvudtränare. Spontant känns det som en lite roligare rekrytering men samtidigt väldigt riskabel, om Canucks mål är att vinna nu är det kanske inte det klokaste att ta in en tränare utan några större meriter från NHL när det kommer till coachning. Även om AHL är en hög nivå är NHL betydligt mer krävande och ska man gå för slutspel och dessutom ha som mål att gå hela vägen kräver det en hel del rutin vilket historien har visat otaliga gånger. Samtidigt behöver man chansa ibland för att nå framgång och då känns Malhotra som ett attraktivt alternativ då han kunnat krama ut maximalt från ett lag som haft ständig rotation samt begränsat med riktigt lovande talanger.

Sen finns det fler kandidater därute som kan vara aktuella, till exempel Edmonton Oilers tidigare tränare Jay Woodcroft eller Andrew Brunette om man inte blir kvar i Nashville. Hur det än blir kommer det vara en uppförsbacke till en början. Det finns förväntningar på det här laget och skulle det visa sig att rekryteringen inte faller väl ut kan det skapa en dominoeffekt som kan ta år att få ordning på. Spelare som Quinn Hughes och Elias Pettersson har större ambitioner än att vara del av en rebuild och Demko med andra blir inte yngre. Dessutom finns det inte mycket tålamod kvar bland fansen och skulle det bli ytterligare mediokra år eller en potentiell rebuild rikserar det att bli sur stämning på läktarna och sviktande intresse vilket är det sista som Canucks behöver för tillfället.