Match 5: Game Over

Florida är bättre, starkare och bättre byggda för att lyckas få matcher dit de vill. 

För i en serie som överlag blev en besvikelse sett till de förväntningar som målats upp på förhand så lyckas Panthers bända över varje match till att genomföras på deras villkor, i vissa fall är det välförtjänt, i andra inte, men sådana saker tenderar att vara ackumulerad över tid, snarare än att bara vara av stundens ingivelse. 

Tampa har inte tyngden, inte bettet och inte riktigt elakheten för att för Florida att tappa omdömet att kliva över den gräns där de förlorar fokus på spelet. För de har förfinat konsten att vara ärkeas och ett bra hockeylag samtidigt under några år, och tillåts de få hålla den balansen så är de ett monster att slåss mot. 

Och man hittar inte nycklarna. Kanske har man inte personalen, kanske gjorde man det kanske inte bara på rätt sätt, kanske var det en kombination, det får sommarens analyser avgöra. Det som står tydligt är att man i nuvarande form inte räckte till, vilket säkert har skvadriljoner av olika anledningar, både små och stora. 

Mycket mer finns inte att säga, 4-1 i matcher är så tydligt att det inte ens går att vara bitter över, det är så stor skillnad även om marginalerna i de enskilda matcherna är små. Det är ingen idé att varken vrida, vända eller hitta ursäkter för. 

Så, när uttåget i sig inte är något att orda om, så är ändå framtiden för det här laget det. 

För frågan som jag försöker få rätsida på är om det här är början på slutet, eller starten på något nytt. Och jag landar väl i det senare, mest. 

För varje år som går nu så kommer djupet i det här laget att bli allt bättre igen. Unga killar kommer i en för den här organisationen strid ström in och visar att de kan fylla en roll i NHL, och faktiskt komplettera den stjärntyngda toppen av laget på ett sätt som inte varit fallet de senaste åren. 

I Gage Gocalves, Conor Geekie, Max Crozier, Dylan Duke, Jack Finley och det som det blir med Isaac Howard så finns det att fylla på med, att bygga kring och att hoppas på. De kan alla fylla en roll, och på sikt vara en viktig del av den här organisationen. 

Därtill så kommer adderingarna att ske längre ner i laget, jag tror man kommer att addera en agitator till en fjärdekedja, en “in your face”-gubbe som kan dra fokus till sig och få motståndet ur balans. Jag hoppas också att man adderar en vänsterback till och att det kanske sker något bland de assisterande coacherna. Men det känns mindre självklart då man verkar se något i Emil Lilleberg och Jeff Blashill som ingen annan ser. 

Men en sak som är säker är att det kommer att utvärderas, det kommer att justeras och fixas för att se till att det här laget även nästa säsong har en möjlighet att vara med och slåss om det. Det underlättar såklart inte att man spelar i döden till division. Men det är inte så mycket annat man kan göra än att bygga bra lag och ge det chansen igen. 

Men nu väntar en paus och ett välbehövligt kliv bort från hockeyn för min del innan vi kör på med lite säsongsgenomgångar och sommarläsning. Men efter några omtumlande månader på det privata planet att börja året med så känns det lite skönt med ledigt, hur surt det än är att åka ur med ett lag jag genuint trodde skulle kunna dra det här långt. 

Men sånt är livet, och snabbare än man anar så är det en ny säsong, med nya förhoppningar och genuin tro på att man åter ska få uppleva hur det är att stå på toppen av världen. Och jag tror fortfarande att det finns åtminstone en push till i den här kärnan, med en bättre support omkring sig, det bara måste det göra. 

Det är åtminstone något att hoppas på, det är åtminstone något att hålla fast vid och spekulera kring vilket, åtminstone för mig, är den stora delen av det roliga med att följa det här. 

Så med det så återstår bara att säga tack, bock och på återseende. Det är alltid lika kul att se läsarsiffrorna på mina alster och det ger energi till att orka fortsätta trycka ut texter. Men efter en lång säsong i samband med en lång årsstart så behövs det en paus utan dåligt samvete för att jag inte skriver om hockeymatcher, vilket är en konstig grej att ha dåligt samvete över, men så är det. 

Nu andas vi, nu läker vi och skiter fullkomligt i vem som vinner i slutändan. Faktum är att jag hoppas att alla förlorar. 
För snart så är semestern över och en ny upplaga av Tampa Bay Lightning återsamlas för träningsläger, med nya spelare, nya förutsättningar och nya idéer som ska sjösättas över 82 långa grundserieomgångar. 

Då sitter vi här och drömmer igen, var så säkra.

TV: Florida vidare i Stanley Cup – slog ut Tampa Bay