Historien om Ajax del 12: 1988 - 1991 – Patatgeneratie

Ajax firar 125 år. Det är därför hög tid att skriva den definitiva Ajax-historien. I denna del skandaler på läktarna och i bokföringen, Surinams tragedi och Leo Beenhakkers pommesgeneration.

William Edström

william.edstrom@svenskafans.com

@wyeds

Läs också:

Historien om Ajax del 1: ”Den 18 mars 1900, på Café Oost-Indië…”

Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid

Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen

Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt

Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran

Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas

Historien om Ajax del 7: 1967 - 1969 – Så nära, men ändå så långt ifrån

Historien om Ajax del 8: 1969 - 1971 – Gloria Ajax

Historien om Ajax del 9: 1971 - 1973 – Världens bästa lag

Historien om Ajax del 10: 1973 - 1980 – Efter paradiset

Historien om Ajax del 11: 1980 - 1988 – Sagan om konungens återkomst

Med interimtrojkan Barry Hulshoff, Bobby Haarms och Spitz Kohn vid rodret efter Johan Cruijfffs avgång i januari 1988 slutar Ajax tvåa igen, nio poäng bakom PSV som fortsätter vinna med laget fullt av fd Ajax-spelare. Ajax åker ur cupen tidigt men når Cupvinnarcupfinalen igen, men förlorar denna gång med 0-1, mot Mechelen.

Sommaren 1988 vinner Holland äntligen ett guld, i EM. Rinus Michels är arkitekten bakom även om fotbollen inte är den fritt flödande offensiv som på 70-talet. Marco van Basten är den stora hjälten med sitt otroliga volleymål i finalen – och passningen slogs av Arnold Mühren som fortfarande var kvar i Ajax. Mühren är en av fem dåvarande Ajax-spelare i guldlaget, jämte Aron Winter, John Bosman, Jan Wouters och John van ‘t Schip. van Basten en av fyra fd Ajax-spelare, jämte Rijkaard, Ronald Koeman och Gerald Vanenburg. Hälften av guldlaget kom på så vis genom Ajax.

Bosman lämnar Ajax för Mechelen efter EM, där han får bättre betalt. Rutinerade backen Ronald Spelbos slutar efter ett skadehelvete, men annars var sommaren 1988 framför allt en spännande generationsväxling framåt för Ajax. En spelintelligent ung mittfältare med ett tungt skott kommer in från Volendam – Wim Jonk. Och efter den snabbe mittbacken Peter Larssons entré fortsätter Ajax blicka mot IFK Göteborg och fastnar för den spelskicklige anfallaren Stefan Pettersson som verkar kunna göra lite av allt. Underifrån kommer Rob Witschges lillebror Richard, den lurige vänsteryttern Bryan Roy, lovande backen Marciano Vink och tvillingarna Frank och Ronald de Boer upp och etablerar sig i a-laget.

Stefan Pettersson och Peter Larsson, 1988.

Medan Cruijff återvände till sitt andra hem Barcelona så återvände tysken Kurt Linder som tränare för Ajax. Den ene kommer att bygga sitt Dream Team. Den andre kommer att få sparken inom några månader. Efter 5 poäng på de 5 första ligamatcherna får Linder gå redan i september. Linder var ingens första val – ledningen ville helst ha Leo Beenhakker eller Sven-Göran Eriksson, och spelargruppen hade helst haft Cruijff kvar.

Spitz Kohn får ta över säsongen ut igen – med en ung, driven kille som sin assistent. Louis van Gaal. Anförda av Dennis Bergkamp och Stefan Pettersson där framme rycker Ajax upp sig och slutar tvåa igen strax bakom PSV, som föregående säsong vunnit Europacupen och nu tar den inhemska dubbeln.

Kronofogden knackar på

Men det är framför allt det som sker utanför planen som hamnar i fokus hösten 1988 för Ajax. 25 september, fem dagar efter att tränare Linder fått sparken, avgår hela Ajax styrelse med djupt impopuläre ordförande Ton Harmsen i spetsen. Trycket mot dem har ökat under en längre tid på grund av missnöje över flera års missade ligatitlar, att man tappade Cruijff igen och mycket annat.

I oktober genomför holländska finansinspektionen en razzia mot Ajax. Det som ett led i en utredning om svarta pengar förekommit vid övergångar. Utredningen inriktar sig på åren 1976 - 1986 och värvningarna av Frank Arnesen, Henning Jensen, Søren Lerby, Felix Gasselich, Simon Tahamata, Wim Kieft, Tscheu La Ling och Piet Hamberg. I bokföringen har Ajax skrivit upp högre summor än vad som faktiskt betalades, och fört över pengar till spelare istället för klubbar för att undvika skatt, och skrivit ner summor som betalats till spelare, vilket frigjort pengar att lägga på annat. Avgående ordförande Ton Harmsen, direktören Arie van Eijden och Maarten de Vos, chef på sportmarknadsbyrån Inter Football, förehavanden vid affärerna hamnar särskilt i fokus. Harmsen, de Vos och avgående kassören Lou Bartels förhörs länge, även spelare som Lerby förhörs. Austria Wiens ordförande vittnar om att man vid försäljningen av Gasselich till Ajax ombads föra över pengar till schweiziska bankkonton Harmsen och de Vos just öppnat.

Ordförande Ton Harmsen lämnar Ajax anläggning efter sin avgång.

Ajax tilldöms 2 miljoner gulden i böter. Harmsen och de Vos men även spelare som Lerby åtalas med hot om fängelsestraff. Harmsen döms till ett villkorligt fängelsestraff och 175,000 gulden i böter, van Eijden till villkorlig dom på fyra månader och 75,000 gulden i böter, Bartels fyra månader villkorligt och 100,000 i böter, de Vos frikänns och Lerby får sex månaders villkorligt och 150,000 gulden i böter.

På nyårsafton 1988 får Ton Harmsen en hjärnblödning och blir förlamad på vänster sida av kroppen. Johan Cruijff, som lämnat Ajax i vredesmod inte mindre än två gånger under Harmsens ledning efter bråk med honom kommenterade lakoniskt: ”Somliga straffar gud direkt”. Cruijff var för övrigt ateist sen hans pappa dog när han var tolv år gammal. Harmsen återhämtar sig i Schweiz. Ajax fråntar Harmsen sitt medlemskap i klubben. Han dör 1998, 73 år gammal. Ajax avstår från att delta i sorgen, men supporterföreningen placerar en dödsannons i tidningen.

Ny ordförande 1989 efter Harmsen blir Michael van Praag. Han är son till Harmsens företrädare, den legendariske Jaap van Praag som satt som under sin ordförandetid 1964 - 1978 hjälpte till att bygga upp klubben till världens bästa. Förhoppningen är att sonen ska kunna göra detsamma.

Färgstarka elvans tragedi

Den 7 juni 1989 drabbas Ajax, Holland och inte minst Surinam av en tragedi. Surinam Airways Flight 764 från Schiphol kraschar när det går ner för landning på Zanderij flygplats i Paramaribo, Surinam. 178 av 187 ombord dör. Pilotfel fastställs senare som orsaken till kraschen. Ombord på planet fanns spelare och ledare för Kleurrijk Elftal – ”Färgstarka elvan”. Ett välgörenhetsinitiativ startat 1986 av surinamesiske socialarbetaren Sonny Hasnoe i Amsterdam. Hasnoe jobbade med underprivilegierade surinamesiska barn i Amsterdam, och upptäckte fotbollens kraft som något som höll ungdomarna borta från trubbel och gav dem positiva förebilder. Han startade Kleurrijk Elftal som spelade välgörenhetsmatcher för att samla in pengar till projekt för att förbättra livet för fattiga i Surinam.

Varje sommar sen 1986 hade Surinam-ättade spelare i Holland samlats för goda ändamål med Kleurrijk Elftal. I juni 1989 var det dags att åka till Paramaribo för att spela en serie matcher mot lag i Surinam för att samla in pengar. Flera spelare som Frank Rijkaard och Ruud Gullit stoppades från att åka av sina klubbar då det ansågs krocka med förpliktelser hos klubben. Ajax hindrade även Aron Winter, Bryan Roy och Stanley Menzo från att åka. Menzo trotsade klubben och åkte ändå – men med en tidigare flygning. Reservmålvakten Lloyd Doesburg tillät Ajax dock att åka.

Lloyd Doesburg blev därför ett av offren. Ruud Degenaar (Heracles Almelo), Steve van Dorpel (Volendam), Wendel Fräser (RBC), Frits Goodings (Wageningen), Jerry Haatrecht (Neerlandia), Virgall Joemankhan (Cercle Brugge), Andro Knel (NAC Breda), Ruben Kogeldns (Willem II), Ortwin Linger (Haarlem), Fred Patrick (Zwolle), Andy Scharmin (Twente), Elfried Veldman (De Graafschap), Florian Vijent (Telstar) och tränaren Nick Stienstra (Heemstede) dog också i kraschen. Endast tre spelare överlevde: Sigi Lens, Edu Nandlal och Radjin de Haan. Endast de Haan kom att spela fotboll igen, men han fick lägga av i förtid som följd av skadorna han ådrog sig i kraschen. Lens brorson Jeremain vann VM-brons med Holland 2014.

Aron Winter, Bryan Roy, Frank och Ronald de Boer, Jan Wouters och Danny Blind bar kistan på Lloyd Doesburgs begravning, åtföljda av Peter Larsson, ordförande Michael van Praag och kassören Arie van Os. Hela laget deltog givetvis i den välbesökta begravningsceremonin i Doesburgs hemstad Utrecht. Fyra år senare startade Stanley Menzo en efterföljare till Kleurrijk Elftal, Suriprofs, som än idag samlar surinamesiskt-ättade spelare till matcher för välgörande ändamål.

Lloyd Doesburgs begravning. Kistbärare närmast kameran, fr. v.: Ronald de Boer, Frank de Boer, Aron Winter. Kistbärare bortre sidan fr. v.: Danny Blind, Jan Wouters, Bryan Roy. Bakom kistan fr. v.: Arie van Van Os och Michael van Praag. Bakom van Os skymts Peter Larsson.

Patatgeneratie

Sommaren 1989 återvänder Leo Beenhakker från Real Madrid för sin andra sejour som tränare i Ajax. Spitz Kohn och Bobby Haarms förblir assisterande tränare. Sonny Silooy återvänder också från Racing Club men skadar knäet på försäsongen. Martin Dahlin ryktas till Ajax, men det blir inget av det. I Noordwijk vid kusten hittar Ajax en gänglig 19-årig målvakt som får stå på tillväxt i Jong Ajax: Edwin van der Sar. Rob Witschge flyttar till St. Etienne och Arnold Mühren lägger slutligen av, 38 år gammal. Han höll rekordet för Ajax äldsta spelare någonsin ända fram till 2021 när Maarten Stekelenburg slog det – Mühren är fortfarande den äldsta utespelaren Ajax haft.

Louis van Gaal omplaceras som ungdomstränare efter Beenhakkers ankomst och får jobba med kommande generation spelare. Han lägger också tid på att fortsätta sin tränarutbildning. Som en del av den tillbringar han en vecka i Barcelona på praktik hos Johan Cruijff. Efteråt talar båda gott om varandra.

Beenhakker, som hade en hård uppväxt i efterkrigstidens Rotterdam, frustreras av attityden hos den nya unga generationen som kommit fram. Tvillingarna de Boer, Marciano Vink, Richard Witschge och Bryan Roy. Kaxiga, arroganta, kanske något lättjefulla. Framför allt de två sistnämnda irriterar Beenhakker som i en intervju benämner det unga gardet som ”Patatgeneratie” – ”Pommesgenerationen”. Beenhakker ser en ung, arrogant och förslöad generation vill festa och ha kul snarare än att jobba hårt, ”som äter sig mätta på pommes”. Begreppet blir vida spritt och kommer att användas i en större kontext i Holland även utanför fotbollen – Patatgeneratie blir benämningen på hela generationen holländare födda på sent 60-tal, tidigt 70-tal som fått växa upp mer privilegierat och lättare än sina föräldrar som växte upp i ett naziockuperat land eller under de råa åren efter kriget. På sätt och vis blir det Beenhakkers största eftermäle.

Leo Beenhakker, 1989.

Trots att Beenhakkers lag dras med stora skadeproblem – Stefan Pettersson, Dennis Bergkamp, Sonny Silooy med flera missar alla stora delar av säsongen – triumferar Ajax och detroniserar PSV som mästare. Klubbens första ligatitel på fem år. Det är resultatet av en stark laginsats – Aron Winter blir bäste målskytt med tio mål, ingen sticker alltså ut i det hänseendet men många spelare i truppen bidrar.

Läktarproblemen eskalerar

Säsongen domineras dock av incidenter på läktarna. 27 september 1989 spelar Ajax hemma mot Austria Wien i UEFA-Cupen. Kabaretartisten Freek de Jonge underhöll som gästande speaker och stod för några provokativa skämt som anspelade på Österrikes president (och fd FN-generalsekreteraren) Kurt Waldheims förehavanden under andra världskriget då han var överstelöjtnant i den nazityska armén. Ajax ultrasgrupp F-Side började skandera ”Nazis!” och stämningen blev allt mer upprörd i takt med att Ajax såg ut att vara på väg att slås ut. En 17-åring på F-Side kastade in ett järnrör som träffade Austria Wiens målvakt Franz Wohlfahrt i ryggen. Matchen avbröts och Austria Wien tilldömdes segern. UEFA straffade hårt: Två års avstängning från Europaspel. Efter överklagan drogs det ner till ett år.

En månad senare inträffade nästa skandal. Under De Klassiker mellan Ajax och Feyenoord på De Meer kastade Feyenoord-supportrar två spikbomber mot läktarsektioner fulla med Ajax-supportrar. 19 människor skadades varav nio allvarligt, lyckligtvis överlevde alla. Huliganismen hade länge varit ett växande problem i Holland och dessa två incidenter motiverade Ajax att på sikt bygga en ny, säkrare arena.

1990 blir Amsterdam-banken ABN Amro Ajax andra tröjsponsor någonsin då de tar över platsen från TDK. Den ikoniska designen med ABN Amro skrivet på andra ledden längs framsidan av tröjan föds. Bortatröjan går i grönt och gult, ABN Amros färger, vilket ses som cyniskt kommersiellt då, men med tiden har den blivit något av en kultklassiker.

Dennis Bergkamp i det klassiska ABN AMRO-bortastället.

Till nästa säsong blir Louis van Gaal assisterande tränare bredvid Bobby Haarms vid Leo Beenhakkers sida. Spitz Kohn får jobba med ungdomsakademin, där Gerard van der Lem blivit ny akademichef. Sommaren 1990 leder Beenhakker också landslaget i VM, man vinner inte en match men går ändå till åttondelsfinal där det blir respass. Det snackas om att spelarna ville ha Cruijff som förbundskapten istället.

1990/91 förlorar Ajax ligatiteln till PSV på två ynka måls sämre målskillnad. Till sommaren säljs Richard Witschge till Barcelona – Johan Cruijff erkänner i efterhand att han betalat ett överpris på den unge playmakern för att hjälpa lite med klubbens nu ansträngda ekonomi efter böterna man fått för svarta pengar-affären.

Tidigt i september 1991 får Leo Beenhakker sparken trots en rätt bra start på säsongen, han har börjat tappa spelargruppen och kontraktsförhandlingarna med ledningen har ändå strandat. Huvudansvaret överlåts till den unge arbetsnarkomanen som gått vid hans sida: Louis van Gaal. Med det börjar en ny era i Ajax.