Läs också:
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran
Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas
Historien om Ajax del 7: 1967 - 1969 – Så nära, men ändå så långt ifrån
Historien om Ajax del 8: 1969 - 1971 – Gloria Ajax
Historien om Ajax del 9: 1971 - 1973 – Världens bästa lag
Historien om Ajax del 10: 1973 - 1980 – Efter paradiset
Historien om Ajax del 11: 1980 - 1988 – Sagan om konungens återkomst
Historien om Ajax del 12: 1988 - 1991 – Patatgeneratie
Den 8 augusti 1951 föddes en pojke i Amsterdam vid namn Aloysius Paulus Maria van Gaal. 40 år, 1 månad och 20 dagar senare fick han efter decennier av idogt slit i skymundan av fotbollsholland sitt drömjobb: Huvudtränare, AFC Ajax.
Louis van Gaal växte upp i en katolsk familj som yngst i en syskonskara på nio. Familjen levde i arbetarklassområdet Watergraafsmeer i östra Amsterdam där Ajax stadion De Meer låg. I samma stadsdel växte den fyra år äldre Johan Cruijff upp. När Cruijff var tolv år gammal dog hans pappa av en hjärtattack. Louis van Gaal led samma öde när han var elva år.
Medan Cruijff fick en plats i Ajax akademi som tioåring utan att ens behöva provspela fick van Gaal spela för kvartersklubben RKSV De Meer. Han var lika besatt av fotboll som Cruijff, men hade inte samma talang. Han hade ett hyfsat spelsinne och en stor arbetskapacitet, men ingen glimrande teknik, fantastisk passningsfot eller naturligt målsinne. Han hade också självförtroende.
Cruijff var alltid övertygad om att han var bäst i laget – och var det. van Gaal var nog aldrig bäst i laget – men var likväl övertygad om att han var det.
När han var 16 år fick van Gaal i alla fall chansen att börja i Ajax ungdomslag. Cruijff debuterade i a-laget när han var 17. När van Gaal var 20 fick han en plats i b-laget. Nästan 22 år gammal, i april 1973, två månader innan Cruijff skulle leda Ajax till klubbens tredje raka Europacupguld, fick van Gaal göra sitt första och sista framträdande i a-laget, i en betydelselös träningsmatch mot Anderlecht som en del av en b-betonad elva.
Det blev aldrig några riktiga a-lagsmatcher i Ajax för van Gaal. Istället blev det Royal Antwerp, Telstar och framför allt Sparta Rotterdam följt av en kort vända i AZ. Han gjorde till slut över 250 matcher i Eredivisie, de allra flesta i Sparta, som en grovjobbare på mittfältet. De enda han stod ut för var lagkamraterna, då hans självförtroende inte matchade hans förmåga. Samtidigt jobbade han som gymnastiklärare – likt Rinus Michels hade gjort. Han gillade att arbeta med ungdomar, upptäckte han.
Louis van Gaal i aktion för Royal Antwerp i januari 1974.
I AZ övergick han från spelare till sitt sanna kall, tränare, 1986. Två år senare återvände han hem till Ajax och jobbade i olika roller med ungdomslagen och a-laget under Leo Beenhakker tills han nu i september 1991 fick ta över efter Beenhakker. Han fick förtroendet av Ajax unge ordförande Michael van Praag, som var fyra år äldre än van Gaal. van Praag hade tagit över två år tidigare och likt hur hans far gjort decennier tidigare var han fast besluten om att med djärva beslut väcka liv i klubben. Att sätta sin tilltro till van Gaal var ett sånt.
Cruijff vs van Gaal
Som nämnt i föregående del tillbringade van Gaal en vecka av sin praktik på tränarutbildningen hos Cruijff i Barcelona våren 1989. Då var relationen mellan dem god. Det kom dock att svänga. Exakt varför har aldrig blivit helt klarlagt. Vissa rykten menar att konflikten har sin grund i en julfest Cruijff stod värd för 1989, som van Gaal var en av gästerna på. Enligt ryktet ska van Gaal abrupt lämnat utan att säga hejdå efter att ha fått ett samtal om att hans syster gått bort. Cruijff har alltid bestämt förnekat det dock och historien har aldrig bekräftats.
Kanske finns det inte en direkt utlösande konflikt, kanske var det bara oundvikligt. Även fast Amsterdam som stad och Holland som land är känt för en kultur av högt i tak och evigt debatterande, var kanske inte stan stor nog för dem båda. En obstinat besserwisser hamnar lätt i konflikt med en annan. Klart är i alla fall att sen tidigt 1990-tal hade Cruijff och van Gaal ett kallt krig pågående mellan sig där de alltid var oense om hur fotboll ska spelas. Trots att skillnaderna mellan deras filosofier, åtminstone under den tidiga delen av van Gaals karriär, kan framstå som obetydliga. Fotbollshistorikern Jonathan Wilson beskrev det en gång som att se två övertygade marxister debattera teori på en nivå ingen annan riktigt förstår.
Men skillnaderna fanns där, vilket ledde till uppdelningen av holländare i cruijffianer eller gaalianer. Kortfattat kan det sammanfattas som att cruijffianer var lite mer ideologiska, gaalianer lite mer pragmatiska. Även om Cruijff förstås också ville vinna, var han aldrig villig att kompromissa med sina taktiska idéer om fotboll som ständigt underhållande och offensiv. ”Det är bättre att gå under med sin egen filosofi än någon annans” är kanske det av alla hans citat som summerar Cruijff allra bäst. van Gaal å sin sida skulle med tiden visa att även om han gärna stod för en offensiv, underhållande fotboll var ändå resultaten viktigare.
Det kalla kriget mellan Cruijff och van Gaal kom att leda till flera duster i Ajax genom åren, och det tog aldrig slut. Åtminstone offentligt nåddes aldrig någon försoning innan Cruijffs död 2016.
Triumf i UEFA-cupen
Det blev i alla fall en omedelbar succé för den unge Louis van Gaal i Ajax. Bara en andraplats i ligan 1991/92 – men klubben triumferade i UEFA-cupen (samtidigt som Cruijffs Dream Team i Barcelona vann Europacupen…). Resan mot pokalen började redan innan van Gaal tog över, i en av Leo Beenhakkers sista matcher. På Rheinstadion i Düsseldorf, dit Ajax hemmamatch flyttats då man fortfarande var avstängda från att spela Europamatcher på De Meer efter järnrörsskandalen mot Austria Wien. För motståndet i första rundan stod – Örebro SK.
Efter Malmö FF i Cupvinnarcupen fem år tidigare blev ÖSK nu det andra svenska laget att möta Ajax i tävlingssammanhang. Ajax kom till start med Stanley Menzo i mål, Danny Blind, Jan Wouters, Marciano Vink och Frank de Boer i backlinjen. Aron Winter, Michel Kreek och Dennis Bergkamp på mittfältet. John van ‘t Schip, Stefan Pettersson och Bryan Roy i kedjan. ÖSK startade med den evige Anders Karlsson i mål, Sven ”Dala” Dahlkvist, Magnus Erlingmark, Magnus Sköldmark och Lennart Sjögren i backlinjen. Lasse Zetterlund, Thomas Andersson, Pelle Blohm och Christer Fursth på mittfältet. Hasse Holmqvist och Miroslaw Kubisztal i anfallet. Profilstarkt så det förslår.
Ajax gick ifrån i andra halvlek och vann med 3-0 efter mål av Bergkamp, Winter och Pettersson. Till returen på Eyravallen några veckor senare hade van Gaal ersatt Beenhakker. Wim Jonk och Edgar Davids ersatte Kreek och Roy i elvan. Det var 18-årige Davids andra a-lagsmatch. Mats Johansson, Pär Millqvist, Tommy Ståhl och Micke Andersson kom in i ÖSK:s elva. Aron Winter gjorde matchens enda mål. Och med Winter, Blind, Wouters och Kubisztal på planen måste något slags rekord i flest potenta mustascher på planen samtidigt slagits.
Rot-Weiß Erfurt besegrade med totalt 5-1 i nästa runda. Tätare blev det mot Osasuna sen, men Ajax vann med 1-0 både borta och hemma tack vare Dennis Bergkamp. I kvartsfinalen i mars 1992 väntade Gent. 0-0 borta, returen hemma i Amsterdam på Olympiastadion. UEFA-straffet hade löpt ut och Ajax fick spela Europamatcher i sin egen stad igen, om än inte på De Meer. Men stora Europamatcher skulle ändå spelas på Olympiastadion av tradition. Michel Kreek, Dennis Bergkamp och Wim Jonk stod för målen när Ajax seglade vidare till semifinal.
Där väntade Genoa. Första matchen i Italien blev dramatisk. Stefan Pettersson gav ledningen nästan omgående. Bryan Roy utökade till 0-2 efter en timme. Men uruguayanen Carlos Aguilera utjämnade matchen med två mål på några minuter sent i andra halvlek. Men i den 89:e minuten frälste Aron Winter Ajax med segermålet. I returen på Olympiastadion tog Genoa ledningen i första halvlek, men Bergkamp kvitterade direkt i andra och Ajax höll sen i och säkrade finalbiljetten.
Italienskt motstånd väntade också i finalen. Torino, som slagit ut Real Madrid i semifinalen. Torino hade den belgiske stjärnan Enzo Scifo, underbare yttern Gianluigi Lentini och på bänken en ung Christian Vieri. Även finalen spelades som ett dubbelmöte. Första matchen på Stadio delle Alpi i Turin. Wim Jonk dundrade in 0-1 från långt håll efter en kvart, ett av de snyggaste finalmålen någonsin i UEFA-cupen. Torinos brasseanfallare Walter Casagrande kvitterade i den andra halvleken. Stefan Pettersson återtog ledningen för Ajax med ett straffmål, men några minuter senare kvitterade Casagrande igen.
Returen på Olympiastadion i Amsterdam blev en märklig match. Trots en orgie av chanser i en match med öppet spel rakt igenom slutade det på något sätt mållöst. Det innebar att Ajax vann finalen på fler gjorda bortamål. Inte det mest stilfulla sättet att vinna en final på, men van Gaals unga, frejdiga Ajax hade gjort sig förtjänt av det. Bergkamp, Pettersson och Winter hade varit turneringens kanske tre bästa spelare och van Gaals hårt pressande, offensiva fotboll väckte optimism i Amsterdam – det påminde allt mer om 70-talet. Titeln innebar också att Ajax blev det andra laget efter Juventus att vinna alla tre av de stora europeiska turneringar som fanns – Europacupen, Cupvinnarcupen och UEFA-cupen.
Ajax firar UEFA-cuptiteln 1992. Fr. v.: Alfons Groenendijk, Stanley Menzo, x, Sonny Silooy, Michel Kreek, Bryan Roy, Aron Winter, Rob Alflen, John van Loen (skymd), Danny Blind, John van 't Schip, Edwin van der Sar, Frank de Boer. Stefan Pettersson skymd bakom Kreek och Wim Jonk skymd bakom pokalen.
Nästa generation
Efter UEFA-cup-triumfen 1992 började van Gaal generationsväxla. Jan Wouters hade redan under vintern gått till Bayern München, till sommaren lämnade John van ‘t Schip, 29, efter tio år i a-laget med 343 matcher på kontot Ajax för Genoa. Yngre Aron Winter och Bryan Roy gick också till heta Serie A, Winter till Lazio och Roy till satsande Foggia. In kom en pilsnabb ung ytter från Willem II, Marc ”Meep Meep” Overmars. Och från MyPa i Finland en 21-åring med hockeyfrilla och ett tystlåtet men bestämt sätt, Jari Litmanen. Overmars gick direkt in i startelvan, Litmanen fick stå på tillväxt.
Den 28 oktober 1992 fick en brådmogen 16-åring hoppa in i cupmatchen mot VVV-Venlo. 16 år, 6 månader och 27 dagar gammal blev Clarence Seedorf Ajax yngsta spelare någonsin – ett rekord han skulle komma att hålla ända fram till 2018 när Ryan Gravenberch överträffade det.
1992/93 blev dock inte den vidareutveckling van Gaal hoppats på efter UEFA-cup-triumfen. Trots att Dennis Bergkamp för tredje året i rad blev skyttekung och fortsatte vara ligans klart bästa spelare så slutade Ajax bara trea bakom Romarios PSV och Peter Bosz och Alfred Schreuders Feyenoord i en infernalisk toppstrid. UEFA-cupen åkte man ur i kvartsfinalen mot Auxerre efter att Stanley Menzo stått för några målvaktstavlor. Den flärdfulle sweeperkeepern var en favorit hos Johan Cruijff och inte minst hos supportrarna men nu bestämde sig van Gaal för att skifta.
23-årige Edwin van der Sar hade stått på tillväxt några år nu. Den gänglige killen såg inte mycket ut för världen. Han hade pottfrilla och ett lite bonnigt sätt. Men van Gaal var nu övertygad: Han var en bättre skottstoppare än Menzo, och i princip lika bra i spelet med bollen vid fötterna, som varit Menzos stora signum.
Sommaren 1993 säljer Ajax Dennis Bergkamp till Inter för 16 miljoner gulden, klubbens då dyraste försäljning någonsin, ett rekord som kommer att stå tills Cristian Chivu säljs till Roma tio år senare. Wim Jonk följer med Bergkamp till Inter. Marciano Vink återförenas med John van ‘t Schip i Genoa. In kommer två spännande nigerianer: Nwankwo Kanu och Finidi George. Och från Milan återvänder en legendar: Frank Rijkaard. På den här tiden kunde van Gaal fortfarande övertalas till saker och tur var väl det, för det sägs att han först var tveksam till att ta tillbaka Rijkaard, han var så fokuserad på den unga generationen spelare han själv förädlat, men han övertygades om behovet av en till rutinerad ledare bredvid kapten Danny Blind. En med en annan karisma och coolhet än den träige Blind.
Nu hade van Gaal sin nya stomme i stort sett på plats, även om Michael Reiziger skickades till Groningen på lån. Edwin van der Sar i målet. Blind och Rijkaard som mittlås, där Rijkaard gick framåt i en liberoroll. Rutinerade Sonny Silooy till höger, Frank de Boer till vänster, fortfarande bara 23 men redan med fem a-lagssäsonger i bagaget. På mittfältet först nye John van den Brom men med tiden mer och mer tonåringarna Edgar Davids och Clarence Seedorf och fenomenet Jari Litmanen framför som den offensiva spetsen i mittfältsdiamanten som bildades med Rijkaard i andra änden. I anfallskedjan Marc Overmars, Stefan Pettersson och Ronald de Boer, och allt mer de nya nigerianerna Kanu och Finidi.
Jari Litmanen ersätter Bergkamp och gör succé utan dess like. Ingen utanför Ajax hade riktigt koll på honom innan säsongen, han hade gjort en handfull a-lagsmatcher men mest spelat med reserverna. Att de stora pengarna Ajax fick in för Bergkamp inte delvis lades på en ersättare höjde en del ögonbryn. Istället fick en finländare få ens kände till ärva nummer 10 och rollen i laget av Bergkamp. Han visade sig vara helt ostoppbar. Han dribblade, trixade, spelade fram till mål och gjorde dem själv på löpande band. Ajax vann Eredivisie 1993/94. Litmanen vann skytteligan på 26 mål från mittfältet och utsågs till årets spelare.
Jari Litmanen, 1993.
En hjältes farväl
Stefan Pettersson är den som skjuter hem ligatiteln till Ajax i den avgörande matchen mot Heerenveen 1 maj 1994. Det blev hans avskedsgåva till Ajax. Han hade bestämt sig för att återvända hem till IFK Göteborg. Två dagar efter avgörandet mot Heerenveen fick han själv ta emot avskedsgåvor och enorma hyllningar hemma på De Meer. Stefan Pettersson hade sen han kom till Ajax 1988 blivit omåttligt populär hos hela klubben: lagkamrater, alla ledare, supportrar, för sin sympatiska utstrålning och personlighet. Han fick nu ett av de mest storslagna farväl någon spelare överhuvudtaget fått av Ajax. Han hyllas inför storpublik, ordförande Michael van Praag kallar honom för ”en modern Mr. Ajax” i referens till den hederstitel legendaren Sjaak Swart, klubbens meste spelare genom tiderna, innehar. Bland presenterna Pettersson får ta emot sticker två ut: Två ”Amsterdammertjes” två stolpar typiska för Amsterdams stadsbild, de finns över hela staden för att skilja trottoar från cykelbana och för att stoppa bilar från att parkera på fel ställen. De går i den roströda färgen som återkommer mycket genom Amsterdam och har de tre Sankt Andreas-korsen från Amsterdams flagga på sig. Ajax skänker med Stefan Pettersson hem den mest typiska symbol för hans andra hemstad man kan tänka sig.
Stefan Pettersson och Jari Litmanen.
Med tanke på vad som komma skulle, taskig tajming för Pettersson. Men laget klarade sig, trots hur uppskattad han var i sin roll. Multifunktionelle Ronald de Boer visade att han förutom högerytter och innermittfältare också kunde excellera som falsk nia som Pettersson ofta gjort. Dessutom gick Nwankwo Kanus utveckling spikrakt uppåt. Och underifrån kom en 18-åring som en komet: Patrick Kluivert. Han föddes i Amsterdam 1976, son till Kenneth Kluivert, en fotbollsstjärna i Surinam och Lidwina Kluivert från Curaçao. Efter Frank Rijkaard, Gerald Vanenburg, Stanley Menzo, Edgar Davids och Clarence Seedorf var han nästa spännande Ajax-talang med rötterna i de forna kolonierna.
Hans talang var uppenbar redan i unga år, hans teknik, fart, spelsinne och näsa för mål. Han ansågs dock för impulsiv av flera ungdomstränare. Louis van Gaal såg dock förbi det och hade alltid ett gott öga för Kluivert. Han hade ett gott öga för talang, han hade god personkännedom och kunde bygga en grupp.
Nu började Louis van Gaal på allvar ta sikte mot den absoluta världstoppen. Han självförtroende var lika gott som alltid – han var säker på att han som tränare kunde göra Ajax till världens bästa lag igen. Det skulle visa sig att han hade rätt i sin tro.
Läs också:
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran
Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas
Historien om Ajax del 7: 1967 - 1969 – Så nära, men ändå så långt ifrån
Historien om Ajax del 8: 1969 - 1971 – Gloria Ajax
Historien om Ajax del 9: 1971 - 1973 – Världens bästa lag
Historien om Ajax del 10: 1973 - 1980 – Efter paradiset
Historien om Ajax del 11: 1980 - 1988 – Sagan om konungens återkomst
