Läs också:
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran
Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas
Historien om Ajax del 7: 1967 - 1969 – Så nära, men ändå så långt ifrån
Historien om Ajax del 8: 1969 - 1971 – Gloria Ajax
Historien om Ajax del 9: 1971 - 1973 – Världens bästa lag
Historien om Ajax del 10: 1973 - 1980 – Efter paradiset
Historien om Ajax del 11: 1980 - 1988 – Sagan om konungens återkomst
Historien om Ajax del 12: 1988 - 1991 – Patatgeneratie
Historien om Ajax del 13: 1991 - 1994 – Något stort börjar byggas, igen
Historien om Ajax del 14: 1994 - 1995 – Världens bästa lag, igen
Att sluta på topp och att fortsätta
Champions League-finalen i Wien markerade slutet på Frank Rijkaards enastående karriär. Han hade inte ens fyllt 33 än men valde att lägga av, för att verkligen sluta på topp. Clarence Seedorf var 19 och den brådmogne mittfältaren gjorde som alltid efter eget huvud – Bosmandomen hade fallit och han förlängde inte sitt kontrakt. Han gjorde det udda valet att gå till Sampdoria på ett ettårskontrakt – efter ett år där gjorde han sen storflytten till Real Madrid och med facit i hand var det kanske precis rätt val med tanke på vilken sagolik karriär han fick.
Det är det enda kännbara tappen Ajax lider efter triumfen 1995. I övrigt behåller man hela kärnan som stått för den otroliga bragden. För att komplettera truppen värvar man tillbaka Arnold ”Den vite Socrates” Scholten från Feyenoord för att ha ett till mittfältsalternativ efter Seedorf. Scholten blir därmed den andre (efter legendaren Henk Groot) att gå från Ajax till Feyenoord och sen tillbaka till Ajax. För att ersätta Rijkaard värvade man Marcio Santos som var ordinarie mittback i Brasiliens världsmästarlag 1994. Han lyckades aldrig acklimatisera sig och blev en stor floppvärvning. Ihågkommen för två saker i Ajax: 1) Att han spelade en vintermatch med handskar – inte några fingervantar utan ett par rejäla, fodrade saker som man sätter på barnet inför vinterfriluftsdagen. 2) Att han fortfarande innehar Eredivisie-rekordet för snabbaste röda kort efter ett inhopp – 19 sekunder mot PSV.
Istället blev det Frank de Boer som flyttade in som mittback för att ersätta Rijkaard, och Winston Bogarde blev ordinarie vänsterback. Bogarde var likt sin nära vän Reiziger på andra sidan ett omskolningsprojekt från van Gaals sida, som gjorde om honom från en bufflig och opolerad ytter till en hårdför men skicklig vänsterback. Han blev sen mest känd för att ha suttit av sitt feta kontrakt i Chelsea men det ska inte överskugga att han var en riktigt bra vänsterback på den här tiden.
Scholten blev mest en rollspelare, luckan på mittfältet efter Seedorf fylldes mest av att Ronald de Boer flyttades ner bredvid Edgar Davids och Jari Litmanen. Patrick Kluivert och Nwankwo Kanu (som nu fått sällskap av sin lillebror Christopher, en mittback som fick ett fåtal matcher i Ajax a-lag) är tydligt de bästa centrarna och Finidi George högerytter nummer 1. Dessutom med dribblern Nordin Wooter som alltmer aktuellt alternativ.
”Den vite Socrates” Arnold Scholten.
Ajax bästa match någonsin?
Ajax fortsatte på det inslagna spåret 1995/96: Krossa allt motstånd. Först en ny seger i supercupen mot Feyenoord. Sen vann man de tre första ligamatcherna med en sammanlagd målskillnad på 14-0 innan det var dags att inleda ett nytt Champions League-äventyr. Real Madrid hemma i första matchen. Marc Overmars ledde vägen med matchens enda mål när Ajax tog en säker seger mot världslaget.
Det dröjde till sent i oktober och den tionde ligaomgången innan Ajax ens släppte in ett mål i ligan. De nio första matcherna vann man med en målskillnad på 33-0! Den tionde matchen, De Klassieker borta på De Kuip, vann man också men Feyenoord fick i alla fall in två bollar – men Ajax fyra. I Champions League krossade man Ferencvaros med 5-1 borta och Grasshoppers med 3-0 hemma.
4-0 mot Volendam och 6-1 mot Roda följde innan Ajax den 1 november tappar poäng för första gången på säsongen, 0-0 mot Grasshoppers. 1-1 mot PSV följer innan segertåget återupptas mot RKC och Groningen.
Sen reste Ajax till Madrid för att möta Real Madrid på Santiago Bernabeu för första gången sen semifinalen i Europacupen 1973. Den matchen blev ikonisk i och med hur Gerrie Mührens bolljonglering på mittplan signalerade Ajax totala överlägsenhet mot jätten. 22 år senare blev det en ny klassisk Ajax-match. Real Madrid med Raúl, Fernando Redondo, Michael Laudrup, Luis Enrique och Ivan Zamorano i laget. Ajax utan skadade Frank de Boer så Edgar Davids vikarierade i rollen som libero/nedre spets på mittfältsdiamanten, frejdige 18-åringen Kiki Musampa låg till vänster på mittfältet i sin Europadebut med Litmanen och Ronald de Boer.
Edgar Davids och Danny Blind under Real Madrid - Ajax.
Mäktiga Real Madrid blev helt och fullständigt överkörda av Ajax så till den milda grad av marängerna blev kontinuerligt utbuade av sin egen hemmapublik. Ajax sköljde över dem i anfallsvåg efter anfallsvåg i en totalt dominant insats. I slutändan skrev segersiffrorna bara till 2-0 efter mål av Kluivert och Litmanen, men det var efter en serie ramträffar, bortdömda mål och en orgie av brända målchanser. Bland annat sköt Litmanen en frispark i undersidan av ribban och in, men att bollen var över linjen missade domarteamet. Madridpubliken gav Ajax stående ovationer.
Vilken som är den bästa matchen Ajax någonsin spelat är förstås omöjligt att slå fast. Men uppvisningen på Santiago Bernabeu den 22 november 1995 är definitivt en stark kandidat.
Världsmästare
Några dagar senare flög Ajax till Tokyo för finalen i VM för klubblag. Copa Libertadores-mästarna Grêmio stod för motståndet. Brassarna tränades av Luiz Felipe Scolari och hade målspottaren Mario Jardel på topp – och senare landslagskaptenen Emerson på bänken. Matchen slutade mållöst efter 90 minuter och förlängning. För fjärde gången i historien fick Ajax vara med om en straffläggning i internationellt spel – för första gången vann man. Kluivert missade första men brassarna brände sina två första så till slut fick kapten Danny Blind avgöra och göra Ajax till världsmästare.
Ajax följde upp det med att slå Ferencvaros med 4-0 i sista gruppspelsmatchen i Champions League. 1995 avslutades med tre nya segrar i ligan. Efter 18 omgångar hade Ajax 17 segrar och 1 kryss. Obesegrade i alla tävlingar sen 8 mars när man förlorade cupkvarten mot Feyenoord, den föregående säsongens enda förlust. Ett bakslag kommer dock i december: Marc Overmars, som varit lagets kanske bästa spelare under hösten med 12 mål på 23 matcher, sliter av korsbandet mot De Graafschap. Unge Martijn Reuser, en omhuldad talang, får chansen på vänsteryttern istället. Men snart går även han sönder, så i januari köper Ajax in Peter Hoekstra från PSV. Det blir han och Kiki Musampa som byts av om vänsterytterpositionen istället.
14 januari 1996 återupptar Ajax säsongen efter vinteruppehållet – och inkasserar genast den första förlusten, borta mot Willem II. 42 matcher i rad utan förlust i alla tävlingar stannar vinstsviten på, den längsta i klubbens och landets historia. Räknar man bort förlängningsförlusten i cupkvarten mot Feyenoord så gick Ajax 74 matcher i rad utan förlust under 90 minuter, från augusti 1994 till januari 1996.
Formsvackan i januari leder också till uttåg ur cupen igen, men i februari steppar Ajax upp igen och vinner Europeiska Supercupen mot Real Zaragoza. I mars är det dags för Champions League-kvartsfinal mot Borussia Dortmund. På Westfalenstadion ger Edgar Davids Ajax ledningen tidigt och spelar fram Patrick Kluivert till matchens andra mål. I returen hemma gör Kiki Musampa matchens enda mål.
I semifinalen ställs Ajax mot Panathinaikos, 25 år efter att man slog dem i finalen för att vinna Europacupen för första gången. Hemmamötet förlorar faktiskt Ajax med 0-1, det är sista gången Ajax har en av de klassiska Europakvällarna på Olympiastadion där så många ikoniska matcher spelats. I returen nere i Aten visar man klassen som gör skillnaden. Jari Litmanen gör två påpassliga mål och unge Nordin Wooter dödar dubbelmötet i slutet när han trycker in en retur. Ajax till Champions League-final igen.
Ajax firar VM för klubblag-titeln. Från vänster Edgar Davids, Winston Bogarde, Michael Reiziger och Nwankwo Kanu. I bakgrunden skymtas Jari Litmanen och Edwin van der Sar.
Farväl till en klassisk stadion
Den 28 april 1996 spelar Ajax på De Meer för sista gången. Som berättat i tidigare delar föranledde säkerhetsproblemen med den ökade huliganismen att en ny, modernare arena sågs som nödvändig. Efter 62 år på De Meer var det efter säsongen dags att flytta. Det som då hette Amsterdam Arena stod redo i Bijlmermeer i Amsterdams sydöstra utkanter efter tre års byggtid. En toppmodern jättearena, en föregångare till de ”rymdskepp” som blivit allt vanligare under åren som följt. Den har en kapacitet på 51 200 åskådare när den öppnar, nästan dubbelt så stor som De Meer som tog 29 500 som mest. Den nya träningsanläggningen och ungdomsakademin De Toekomst, holländska för ”Framtiden” byggs bredvid.
De Meer revs och på platsen byggdes ett nytt kvarter med bostadshus upp. Bostadsområdet fick namnet Park De Meer och minnet av Ajax gamla stadion hålls vid liv. Husknutarna fick rödvitt tegel och mitt i området märktes en symbolisk mittcirkel ut i gatstenen – dock inte på den exakta plats den faktiska mittcirkeln låg, utan mer i höjd med ena straffområdet. I området anläggdes också ett nytt modernt sportfält med många planer som nyttjas av olika sportklubbar i Amsterdam. Gatorna i området fick namn efter andra fotbollsarenor, där några av Ajax största matcher i klubbhistorien spelats: Delle Alpihof (UEFA-cupfinalen 1992), Bernabeuhof (semifinalen i Europacupen 1972), Anfieldroad (returen mot Liverpool i Europacupen 1965/66), Wembleylaan (Europacupfinalen 1971)), Stade de Colombes (skiljematchen mot Benfica i Europacupen 1969) och Praterlaan (gamla namnet på Ernst Happel-stadion, Champions League-finalen 1995).
14 gångbroar byggdes över de kanaler som grävts i området. De uppkallades efter hjältarna från 70-talet: Johan Cruijffbrug, Johan Neeskensbrug, Piet Keizerbrug, Ruud Krolbrug, Arie Haanbrug, Gerrie Mührenbrug, Wim Suurbierbrug, Velibor Vasovicbrug, Barry Hulshoffbrug, Heinz Stuybrug, Sjaak Swartbrug, Dick van Dijkrug, Horst Blankenburgbrug och Rinus Michelsbrug kan du nu gå på i Amsterdam. Många år senare gjordes också en jättelik väggmålning föreställande Johan Cruijff på fasaden av ett av husen i området.
Men en sista match skulle spelas på De Meer. Och det är ju inte vilken match som helst – det är en titelmatch mot Willem II. Ajax tar farväl av De Meer på bästa sätt genom att stilfullt säkra klubbens 26:e ligaguld och tredje raka under van Gaal. Jari Litmanen inleder målskyttet med en praktfull saxspark på inlägg av Nordin Wooter. Willem II:s målvakt Jim van Fessem tappar in en Peter Hoekstra-hörna till 2-0. Kanu spelar fram Finidi till 3-0. Finidi springer igenom till 4-0 och fullbordar hattricket framspelad av Sonny Silooy. Det enda lite tråkiga är att Willem II får in ett tröstmål i slutet så Jack de Gier blir sista målskytten någonsin på De Meer, inte Finidi George.
De Meer, Ajax hem 1934 - 1996.
Hjärtekross på Olimpico
Den 22 maj 1996 är det dags för Champions League-final igen. Ajax - Juventus på Olimpico i Rom. Förutom korsbandsskadade Overmars saknar Ajax även Michael Reiziger och Peter Hoekstra. Gamle Sonny Silooy får vara högerback, unge Kiki Musampa vänsterytter. Ett tidigt misstag av Frank de Boer, som missar att han har silverräven Fabrizio Ravanelli i ryggen, sätter Ajax i underläge. Men några minuter före halvtid utjämnar Litmanen när han hugger på returen på en Frank de Boer-frispark.
Ju längre matchen pågår börjar den välbekanta matchbilden av ett väldrillat italienskt lag som får den dit de vill formas. Matchen går till förlängning. Ajax-spelarna börjar krokna, Juventus-spelarna verkar kunna springa för evigt. Det blir straffläggning, som Juventus hoppats på och Ajax verkligen inte. Även om man vann klubblags-VM på straffar är det nu ett helt annat sammanhang. Helt annan press.
Edgar Davids går fram först och slår en fullständigt urusel straff, lös och mitt i mål, Angelo Peruzzi räddar enkelt. Ciro Ferrara gör mål. Litmanen är iskall, lurar Peruzzi åt ena hållet och rullar in den i andra. Gianluca Pessotto också säker. Arnold Scholten gör mål. Michele Padovano gör mål. Sen går Sonny Silooy fram och slår en lös straff i målvaktshöjd till höger. Peruzzi räddar. Vladimir Jugovic kliver fram och bombar in avgörandet för Juventus.
Davids och Silooy slår två usla straffar, men de är inte syndabockarna. Framför allt inte stackars Silooy, den laglojale 33-årige reserven. Varför slår reservbacken den fjärde straffen? Därför att flera andra spelare inte vågade kliva fram. Den femte straffomgången kom man inte till, förmodligen skulle Danny Blind ta hand om den precis som i Tokyo. Frank och Ronald de Boer var båda utbytta men kvar på planen fanns flera offensiva spelare som rimligtvis kan skjuta straffar: Patrick Kluivert, Nwankwo Kanu och Finidi George. Kluivert den mest givna kandidaten, men han missade mot Grêmio, fegade han därför ur nu?
Men den stora frågan efter finalen rör inte Ajax utan Juventus – var de dopade? Några år efter finalen gjorde italienska myndigheter en razzia mot Juventus medicinrum och fann så många preparat att det hade räckt till ett mindre sjukhus. Rykten och anklagelser om att Juventus dopade sina spelare var utbredda och 2004 stängdes Juventus klubbläkare Riccardo Agricola av för att ha EPO-dopat spelare från 1994 till 1998.
Nordin Wooter och Nwankwo Kanu deppar efter finalen.
Lagbygget börjar spricka
Tyvärr innebar finalförlusten på Olimpico adjö för flera Ajax-ikoner: Edgar Davids och Michael Reiziger till Milan, Nwankwo Kanu till Inter och Finidi George till Real Betis lämnade alla efter säsongen. Bosmandomen som redan året innan gjort att man tappat Clarence Seedorf slet nu verkligen sönder Ajax då nästan halva startelvan försvann. Silooy lämnade också. In kom John Veldman, en bruksförsvarare från Sparta, två argentinare som båda floppade (Ivan Gabrich och Mariano Juan) och framför allt: Richard Witschge, Tijjani Babangida och Dani. Witschge återvände hem efter sina år i Barcelona, Blackburn och Bordeaux – det visade sig att den tvättäkta Ajacieden aldrig riktigt kom till sin rätt någon annanstans än i sitt Ajax. Den flärdfulla Amsterdammaren fick sällskap av lika flärdfulla nigerianen Babangida och portugisen Dani. Babangida var en rak ersättare för landsmannen Finidi på högeryttern, tian/anfallaren Dani blev den förste portugisen i Ajax. Underifrån kom Mario Melchiot upp och tog över som ny högerback.
Amsterdam Arena invigdes den 14 augusti 1996 med en vänskapsmatch mellan Ajax och Milan. Dejan Savicevic blev den första målskytten när Milan förstörde festen med en 3-0-seger. Kiki Musampa blev förste Ajax-spelare att göra mål på arenan, i ligapremiären en vecka senare. Den nya fina arenan är långt ifrån en omedelbar succé dock. Att den ligger i utkanten av stan känns onaturligt för supportrar som är vana att enkelt kunna gå eller cykla eller ta en kort spårvagnstur till stadion och sen snabbt ut på krogen. Att ta sig till matchen blir ett större projekt. Väl på de större läktarna känner man sig inte heller riktigt hemma till en början, akustiken och stämningen är förstås märkbart olik den mindre och intimare De Meer, inte minst då tidigare läktarstök medfört att det bara är sittplatser på den nya arenan från början. Ett problem visar sig snart också med själva planen: gräset växer dåligt, dels på grund av det hypermoderna stängbara taket.
I stor kontrast till förra säsongens segertåg började Ajax 1996/97 knackigt. Det märks onekligen att laget utarmats av Bosmandomen, att halva kärnan försvunnit. Dessutom dras flera kvarvarande nyckelspelare med skadeproblem. Marc Overmars är tillbaka från sin korsbandsskada, men istället missar Jari Litmanen, Danny Blind och Winston Bogarde många matcher på grund av skador.
Därtill har Patrick Kluivert det jobbigt – helt självförvållat. Året innan orsakade han en trafikolycka då han körde för fort i en lånad BMW och kraschade in i en annan bil. Föraren av den andra bilen dog och hans fru skadades allvarligt. Rättsfallet tar nu över fokus för Kluivert som också jagas av pressen, buas ut av motståndarsupportrar och även börjar tappa stödet hos Ajax-supportrar. Hans döms till slut till 240 timmars samhällstjänst för vållande till annans död.
Sportsligt skjuter Kluivert Ajax vidare ur Champions League-gruppspelet, där man bara blir tvåa efter Auxerre i stor kontrast till hur man föregående år vunnit grupperna före Milan och Real Madrid.
I kvartsfinalen möter man Atletico Madrid, regerande spanska mästare. Deras bindgalne, genomkorrupta och djupt rasistiska president Jesus Gil y Gil kallar Ajax för FC Kongo för att man i hans tycke har ”för många” svarta spelare. Första matchen i Amsterdam slutar 1-1, Patrick Kluivert gör Ajax mål. Returen på Vicente Calderon blir en thriller. Kiko ger Atletico ledningen tidigt. Ronald de Boer nickar snyggt in kvitteringen tidigt i andra halvlek, fint framspelad av Litmanen. Det hela går till förlängning där Dani gör ett sagolikt vackert mål när han får kanonträff på ett direktskott med vänstern från långt håll. I slutet punkterar Babangida matchen när han lättar bollen stolpe in i mål.
Dani i aktion mot Atlético Madrid.
Slaget vid Beverwijk
Den 23 mars 1997, fyra dagar efter thrillern mot Atletico, inträffar en tragedi som för evigt förändrar rivaliteten mellan Ajax och Feyenoord. De Slag bij Beverwijk. Slaget vid Beverwijk, som det kommit att kallas, är det största och allvarligaste huliganslagsmålet i holländsk historia. Ajax har bortamatch i Waalwijk, Feyenoord i Alkmaar. Det hindrar inte huliganer från båda sidor att göra upp på ett fält bredvid motorvägen nära det lilla samhället Beverwijk norr om Amsterdam. Det föranleds av ett tidigare slagsmål, som slutade med att Ajax-huliganerna fick fly då Feyenoord kom dit med ett mycket större anhang än man gjort upp om på förhand, efteråt kunde en Feyenoord-huligan håna dem för flykten i pressen vilket spädde på viljan från Ajax-huliganerna till revansch.
Återigen ska Feyenoords huliganer dykt upp i betydligt större antal än det uppgjorda, Ajax-hulgianerna var ca 150 st medan Feyenoords var det dubbla. De fick snabbt övertaget i masslagsmålet. När polis kom till platsen överrumplades de av råheten och intensiteten i våldet. Huliganerna var beväpnade med knivar, hammare, baseballträn, knogjärn, cykellås, kedjor och elchocksvapen bland annat. Carlo Picornie, en högprofilerad Ajax-huligan, mördas av Feyenoords huliganer. Han får tre knivhugg i ryggen och mängder av slag mot huvudet med ett cykellås.
Picornies död är det andra någonsin och än idag det senaste till följd av huliganvåld i Holland. Hans död blev en vändpunkt för båda lagens huliganfirmor. Efter Picornies begravning – som Ajax ordförande Michael van Praag deltog vid – började Ajax-huliganer bråka internt om huruvida man kunde gjort mer för att skydda en av sina egna. Det blev splittring också bland Feyenoords huliganer då flera tjallade på varandra i polisförhör, och i slutändan dömdes en person till fem års fängelse för dråp, men flera andra som misstänks varit inblandade i Picornies död undvek straff, och huliganen som dömdes talade senare ut om att han kände sig förrådd.
Dödsfallet intensifierade förstås den redan galna rivaliteten mellan Ajax och Feyenoord. Huliganvåldet har fortsatt – vi får tyvärr återkomma till det – men ett masslagsmål av samma intensitet har det aldrig blivit igen. Årsdagen av Picornies död fortsätter att uppmärksammas stort av Ajax-supportrar varje år.
Rester efter slaget vid Beverwijk.
Slutet på en era
Det som hände i Beverwijk kastar en skugga över resten av säsongen för Ajax. I semifinalen av Champions League får man återse Juventus. Medan Ajax har blivit sämre sen finalen året innan har Juventus blivit bättre och vinner med 2-1 i Amsterdam och 4-1 i Turin. Då Ajax redan var utslagna ur cupen och sackade efter i ligatoppen var det på Champions League man la krutet och där sprack den drömmen med.
Efter tre raka ligaguld och två raka Champions League-finaler slutade Ajax fyra i ligan och titellösa 1996/97.
Det markerar det definitiva slutet på en era. För till sommaren 1997 löper Louis van Gaals kontrakt ut och han väljer att lämna för Barcelona precis som hans nemesis gjorde nio år tidigare. Patrick Kluivert och Winston Bogarde drar till Milan, Marc Overmars till Arsenal. Nordin Wooter till Real Zaragoza, Kiki Musampa till Bordeaux. Kvar från det Champions League-vinnande laget 1995 finns bara Edwin van der Sar, Danny Blind, tvillingarna de Boer, Jari Litmanen och reservmålvakten Fred Grim.
Bosmandomen och de stora pengarnas allt större vikt inom toppfotbollen slet till slut sönder detta Ajax. Det var oundvikligt. Det verkligt stora är hur Louis van Gaal lyckades hålla emot det oundvikliga så länge. Det skulle egentligen varit omöjligt redan då, men under några år här på mitten av 1990-talet lyckades Louis van Gaal bygga upp världens bästa lag med en lantis från Noordwijk, en speedkula från Ede, två nigerianska fenomen, ett unikum från Lahtis, en arbetare från Rotterdam, en drömmare från Amsterdam och ett knippe tonåringar från stadens gator.
Läs också:
Historien om Ajax del 2: 1928-1939 – Ajax första storhetstid
Historien om Ajax del 3: 1940-1945 – Ajax under ockupationen
Historien om Ajax del 4: 1945 - 1956 – Ur askan något nytt
Historien om Ajax del 5: 1957 - 1964 – Från succéår till krisår i den nya eran
Historien om Ajax del 6: 1965 - 1967 – Något stort börjar byggas
Historien om Ajax del 7: 1967 - 1969 – Så nära, men ändå så långt ifrån
Historien om Ajax del 8: 1969 - 1971 – Gloria Ajax
Historien om Ajax del 9: 1971 - 1973 – Världens bästa lag
Historien om Ajax del 10: 1973 - 1980 – Efter paradiset
Historien om Ajax del 11: 1980 - 1988 – Sagan om konungens återkomst
Historien om Ajax del 12: 1988 - 1991 – Patatgeneratie
Historien om Ajax del 13: 1991 - 1994 – Något stort börjar byggas, igen
Historien om Ajax del 14: 1994 - 1995 – Världens bästa lag, igen
